Pokkoloko>> Jag tror dessutom att det i huvudsak är så att man tittat på om massage och stretching är prestationsförbättrande på friska idrottare, och funnit att det känns bra men inte går att mäta någon effekt på prestationen. Som du säger så är det ju en helt annan sak att behandla en skada, eller att förebygga att man får en skada igen, på personer som har eller har haft problem. Där kan det mycket väl vara en bra sak. Men i kombination med mycket annat, i form av bra utrustning, anpassad belastning, lämplig träning och mycket annat.
Peo Östblom>> Nu vet jag ju inte hur länge och målmedvetet du har gjort de olika behandlingarna. Men att träna upp muskler tar ju månader och år, det går inte på en sommar (i alla fall inte en svensk) och om det är som du beskriver att du mest tränar cykling så är det inte så konstigt att du sedan inte klarar att tävla i löpning. Man blir bra på det man tränar på. Skall man komma åter i löpning så måste man förstås succesivt återgå i löpning med etappvis ökning i den takt som besvären klarar. Se på några av våra skadade elitidrottare (C Olsson t ex) så kan man ana att även om man tränar två pass om dan rehab så kan det ta mer än ett år. Att träna upp musklerna igen på rätt sätt kräver alltså minst lika mycket träning som det man vill klara av och under lång tid. Det är inte alltid som excentriska tåhävningar 10 minuter om dan i tre månader räcker för att påstå att man har gjort den träningen och att det var utan effekt. Muskulatur är färskvara, det man tappar på en månads skada kan ta mer än 6 månader att träna upp igen, trots flitig träning. Alltså gäller det att träna på det man vill klara av (löpning?) innan man försöker att tävla för fullt, och helst inte bli utan träning under en skada heller (så att man slipper tappa så mycket).
Detta skrivet mest för att peppa Peo, och alla med skador, som har fått vettiga rehabprogram att satsa seriöst på dessa, tillräckligt ofta, hårt, och under tillräckligt lång tid. Det kan ta tid att bli bra men det finns förstås ingen garanti.
|
|